Om kriget i Gaza

Bakom TV´n ändrades ljuset
utanför fönstren. Ännu en gång. Mörkret byts mot grått och trädens svarta grenar framträder mot nysnön. Igen. På morgonen låg allt i frost. Jag går nu ut och klär mig efter kylan. Jag hör i radio att ISRAEL uttalar sig om kriget i GAZA i vilket Hamas anklagas för aggression. I går kväll på TV såg vi ett inslag från palestiniernas sida, fick höra människornas dova jämrande, efter att bomberna skälvt marken, från de beskjutnas sida. I ett annat inslag för några dagar sedan lämnade israeliska raketer ett band av rökpelare genom staden. Rester efter människor, kroppar som slungades bort.
Det blir säkert mer rimfrost idag, grannarna är svartklädda på väg till arbetet. I området där jag bor - Rissne med omnejd - går det fortfarande att höra explosioner från överblivna nyårsraketer.
Det blir allt vitare, solen kommer och lyser brännande kall över oss på marken. De döda är siffror, som vilar, virvlar som kristaller, i vinden över fälten. Hittills beräknas över 550 personer ha mördats i GAZA sedan den 27 december.
Här dör knappast någon
av annat än personliga skäl. Den svenska
ekonomin dödar numera
inte många, i varje fall
inte här i landet. Ingen för
krig i vårt land för att skydda
sina egna intressen. Ingen
bränner oss med fosfor
för en feodal frihets skull.
Solen har sedan länge försvunnit. Igen. Det har hunnit bli den 6 januari 2009. För var dag dödas allt fler i Israels vidriga krig. Över 700 flygattacker under en vecka. För över 200 miljoner kronor har Sverige vapenhandlat med Israel. Det visar 6 minus grader ute.
I TV använder Carl Bildt orden
professionalitet och rationalitet
- om krig.
Fler döda, fler rättfärdiganden,
tills allt fryser igen
i den natt som slutgiltigt
ändrar sitt ljus utanför fönstren.

Tjänstekvinnans dotter

hon ville inte låta mig göra någonting. jag är nog minst av alla flickorna, jag är så söt och hon talar till mig som till en hundvalp, små snuttande ljud. och det är visst även synd om mig. och hon menar så väl. men inte ska jag städa, dammsuga, torka golv. det är så synd om dom som gör det åt andra och det är så synd om mig. och om jag diskar två tallrikar, en bukett bestick å några glas, är jag såå duktig. det finns ingen behärskning i hennes kroppsspråk. hon kramar sina händer, för dom mot bröstet, kniper igen ögonen och myser upp sina axlar mot öronen. och hela tiden dessa ljud som till en cockerspaniel-flicka.

min röst är trevlig, jag är en glad tjej, det är klart jag städar, det går så snabbt, jag gör det så gärna, jag som är så ung, och dammsugare är så bra, dom gör ju hela jobbet, man behöver bara gå runt lite, som att flanera inomhus. och hon tycker jag är så lustig. jag är föör härlig och slår ihop sina torra händer, jag tror hon är på väg att applådera, jag ler generat i golvet och saknar ett förkläde med kjolar under som är bra att niga till. undviker hennes ögon, hon vill klappa mig på kinden. jag tar ett steg närmre så hon kommer åt. jag är för go. och när jag svabbar hennes golv läser hon ur tidningen om ett hemskt fall inom vården. att dom kan bete sig så hemskt, mot en gammal människa och hur allt har blivit och är det inte förskräckligt. hon säger förskräckligt. förskräckligt. med trevligtjej-ton och låtsad eftertanke säger jag något om enskilda fall, om att sälja lösnummer, om att mitt yrke bara uppmärksammas när det är skräckrubriker, att ingen berättar om när vi springer extra rundan till affären, om våra leenden, om att stegräknaren visar över en mil varje arbetsdag, om att vi skickar vykort till våra gamlingar från semestern, att vi handlar åt dom när vi är med våra familjer på IKEA, att vi oroar oss för dom dementa om helgerna, att vi ler. Hennes svar blir en snuttig suck till en cockerspaniel-flicka, ja det är så mycket, jag är fortfarande go, jag är fortfarande söt och härlig och hennes golv har inte varit så blanka på evigheter. och hon är en av dom snällaste tanterna, en av dom sötaste och hon menar så väl, och att jag ska behöva göra det här, att jag ska städa, det är så synd. jag förmår inte formulera att det inte är synd om mig, jag klarar inte av att säga det utan vrede, jag kan inte bli arg på henne.