Jag har varit arg på Bang. Det har känts som om Bang inte har visat ett större intresse för mig när jag har gett den nya chanser gång på gång. Likgiltig inför min existens. Och jag har hållit mig fast som en dissad flickvän, blott levandes på några sporadiska leenden. Jag har känt mig utesluten ur det feministiska samtalet fast jag har gått dit, suttit längst bak och lyssnat på vad som sagts nästan varje gång. Alla debatter, panelsamtal, filmvisningar, när jag suttit besviken efteråt då ingen nämnt min närvaro.Under ABF Stockholms feministvår missade jag inte många sammanträden, och så här efteråt kan jag säga att dom mest gjorde mig bitter. Arg på de intellektuella, arg på akademikerna, irriterad på genusstudenterna. Deras upptagenhet kring sina egna formuleringar. Hur dom satt i Arbetarnas Bildningsförbunds lokaler men inte reflekterade en enda gång över vilka som kände sig välkomna i dom rummen, i de sammanhangen, och vad det betydde. Jag tror inte att det gör en särskild skillnad för arbetarklasskvinnorna att dom diskuteras av välmenande personer, när jargongen inte är inkluderande och de som pratar inte är medvetna om det. Inte tycks vilja tillkännage att även en utsatt grupp kan vara exluderande.
Och så nu, häromdagen kom Bang hem till mig och på omslaget fanns De intellektuella. Det sved, sårad sedan förut och jag vågade inte närma mig förrän imorse. Men det verkar som om den verkligen har förändrats, att den nya redaktionen har gjort något till det bättre. För den talade till mig med en annan ton och jag började tro den. Maria Svelands text om det komplex det innebär att vara arbetarklass och den dubbla känsla av att vilja ingå i dem intellektuella samtidigt som det finns ett instinktivt motstånd, ett förakt. Åh, vad jag behövde den just idag! Eller Aylin Bloch Boynukisa som skrivit en lugn kritik mot Pride och att även ett sådant sammanhang kan kännas ovälkommet för den det är adresserat till. Och missa inte "Mina naglar i hennes nacke" av Maria Lönn, om hur hon "får lite poststrukturalistiskt sex." Bang det Pirrar i mig igen, just nu kan jag hålla den i handen utan tvekan och jag hoppas att det ska funka mellan oss nu.
